Jag läste Georg Kleins essä om Attila József och blev gripen av, vad ska jag säga, hela poeten och hans tid, hans liv, fragmenten av dikter i essän, hans ställning i sitt folks hjärta. Jag ville veta mer och sökte översättningar, översättare. Så kom jag att försöka göra egna tolkningar och det blev till slut en liten bok. Jag var intresserad av hans tid – min far var trettiotalskommunist – men jag kom framför allt att beundra hans saklighet, att trots ständig livsångest se klart och osentimentalt på sig själv och världen. Jag skulle åter vilja dyka in i hans värld av 800 dikter.

Attila József

Många har skrivit om dig, du har blivit någon sorts hjälte bland sverigeungrarna. Var har du berättat och för vilka om dina översättningar, som nu finns i bokform ("en eld som bränner mig") även i Stockholms stadsbiblioteks bestånd...?

Hjälte, oj då. Några sverigeungrare har väl läst i boken, men de har ju originaltexterna och självklart är Attila József i huvudsak oöversättbar. Många uppskattar att deras älskade poet i alla fall finns att läsa på svenska, om än i sargat skick. Svenskarna är dock tämligen ointresserade.

Omslagsbilden av "en eld som bränner mig"

Jag har läst dikter i ungerska huset i Bromma, vid Lyrikvännens poesifestval i Stockholm, ett par gånger i Göteborg, viktigast på Världskulturmuseet i april i år till hundraårsminnet av Attila Józsefs födelse. László Sall har ”marknadsfört” och sålt eller skänkt boken i olika sammanhang i Göteborg. Jag fick stöd från Statens Kulturråd vilket innebar att de köpte 300 ex - för distribution till bibliotek, hoppas jag.
Själv sitter jag mest på min kammare och skriver. Men jag uppträder gärna, och läser bra.

Nu är du "klar" med Sándor Kányádi. Vem är han, varför just Kányádi? En "minoritetspoet" med sina egna sorger - svenskarna är inte ens intresserade av de svenskar som lever utanför landets gränser, finlandssvenskarna till exempel...?

Jag bekantat mig med en handfull (döda) ungerska poeter, i enstaka dikter på bunden vers: Pilinszky, Radnóti, Babits, Karinthy, Weöres, Petöfi, någon mer. Jag har också tillsammans med György Fenyö tolkat Babits härliga skröna Jonas bok och ska försöka ge ut den i ett litet häfte.

Ove Berglund tillsammans med Sándor Kányádi

Kányádi, född 1929, lever än och den som intresserade mig för honom för ett år sedan var Farkas Vánky i Vällingby, en god vän till Kányádi, som vill ge ut honom på svenska; det fanns redan ett 40-tal tolkningar av andra, det är dikter på fri vers. Jag blev speciellt intresserad av hans politiska dikter från Ceausescus tid, och hans barndikter, han har skrivit massor. Jag har nu, som nybliven pensionär, gjort 80-90 dikter, mest de på bunden vers. Varje ny råöversättning som Farkas ger mig är ett nytt äventyr. Men det är snart dags att försöka ge ut det vi har.

Är svenskar intresserade? Inte så många, kanske. Men jag tänker att poesi på ungerska språket borde få en större plats i Sverige. En vacker dag kanske även den svenska ”kultureliten” blir intresserad…

Du översätter huvudsakligen rytmisk och rimmad vers. Ser du några speciella svårigheter med det vad gäller tolkning från ungerskan?

Ja. Ungerskan använder ofta assonanser, dvs ofullständiga rim, ljudlika ord. Det förekommer knappast i svensk tradition och betecknas som ”nödrim”. Men om man ska översätta ungersk bunden vers till svenska och inte vill transformera till fri vers så måste man använda svenska assonanser. Med krav på fullständiga rim hamnar man alltför långt ifrån originalet. Rytm och musikalitet blir också annorlunda på svenska eftersom ungerskan alltid betonar ordens första stavelse. Ungerskans rim är ofta ”kvinnliga” dvs tvåstaviga  (kvinna, hinna) medan svenskan ofta flyter bättre med ”manliga”  (man, kan). Det kan bli musik av det också, men annorlunda musik.

Men jag följer i möjligaste mån originalet. På en översättarkonferens i Budapest i april gjorde jag experimentet att för det lärda auditoriet läsa en handfull Attila József dikter på svenska och låta dem gissa vilken dikt det var. Greppet roade de lärda och de klarade de flesta av dikterna.

Frågor ställda av Tamás Gergely

toma.gergely@kultur.stockholm.se

Fotografier av László Sall