Vi får beröm nästan varje dag för att vi har så många världsmusikskivor på plan 1 i Internationella biblioteket. Så många... Och världsmusik... Hur många har vi egentligen - nu: sex år efter att vi har öppnat biblioteket?

Ja, det är jättekul att musikutlåningen hos oss blivit så uppskattad. Beståndet uppgår nu till ca 1550 titlar och är ganska unikt – det skiljer sig en hel  del från vad som brukar finnas på de flesta andra bibliotek.

Vem får låna de här skivorna? Varför samlar vi världsmusik?

Skivorna är till utlån för alla som har ett lånekort på stadsbiblioteket. Musiken kan ju fungera som en brygga mellan kulturerna, man behöver ju t. ex. inte kunna arabiska för att lyssna på arabisk musik. Tanken har varit att musiken ska knyta an till de språkområden som finns representerade på Internationella biblioteket. Eftersom man i t ex delar av Afrika pratar även engelska och franska finns en del skivor med sång även på dessa språk därifrån. Musiken skall även den ha någon klar lokalfärg, d.v.s på något sätt bottna i den lokala musiktraditionen. Vi brukar t ex inte köpa musik som låter som om den lika väl skulle kunna vara gjord i Västeuropa eller USA men där sången framförs på det lokala språket. Vi kan dock inte erbjuda biblioteken depositioner på musiken, det räcker inte antalet till för på långa vägar.

Vad är världmusik för något? Stämmer Kalle Tidermans definition att kontexten gör en musik till världsmusik? Hur är det då: är Márta Sebestyén folkmusik för mig som är ungrare och världsmusik för dig som är svensk?

Jag brukar ofta undvika att använda begreppen ”världsmusik” och ”etnisk musik”, som kan vara problematiska, olika människor kan mena olika saker med dessa termer. Du har rätt i att de i Västeuropa och USA på ett varierande sätt används som marknadsföringstermer för att beteckna antingen något utifrån (folk- eller populärmusik från ”någon annanstans”, d.v.s. utomeuropeisk icke västerländsk musik huvudsakligen från tredje världen) eller någon blandning mellan någon sådan lokal musiktradition och mer högteknologisk folk- eller populärmusik från Europa eller USA. Målgruppen beskrivs ibland som folk som ursprungligen lyssnat på pop- och rockmusik men som vill förändra sina lyssningsvanor – men inte alltför mycket. Folkmusik från olika länder ingår för det mesta numera men inte alltid.
Sin egen lokala folkmusiktradition t.ex. här i Sverige skulle man ju i princip kunna kalla för världsmusik också. Ska man vara konsekvent så är ju all folkmusik oavsett varifrån den kommer världsmusik, men så brukar inte begreppet användas. Det blir ofta något slags vi-och-de-andra perspektiv: Om man dessutom pratar om olika konstmusiktraditioner från t.ex. arabvärlden, Indien eller Japan som också brukar rymmas inom dessa termer blir det ännu mer problematiskt. Men jag har ingen bra lösning på problemet.
Ibland kan man tycka att denna inkonsekvens – dvs att världsmusik beror på perspektivet och varifrån man kommer, ”vi och dem” – bottnar i ett arv från kolonialismen. Men det finns även ett arv därifrån som är positivt i  det här sammanhanget. Det franska statligt finansierade skivbolaget Ocora startade redan på 1950-talet med att utbilda inspelningstekniker på plats i Västafrika - d.v.s. i Frankrikes forna kolonialländer - för att dessa skulle kunna dokumentera sin egen folkmusik. Ocoras första utgivningar var i stort sett alla från Västafrika. Sedan utvidgade man perspektivet till övriga världen. Fler bolag med liknande inriktning på folkmusik har sedan tillkommit och dessa finns nu som några av de många skiftande inslagen på den nuvarande s.k. världsmusikscenen. Begreppet som det ofta används idag tog väl fart ordentligt i mitten på 1980-talet när Peter Gabriel m.fl. anordnade de första WOMAD-festivalerna i England. Men redan under sent 50-tal började man använda influenser från utomeuropeisk musik inom jazzmusiken. Under början av 60-talet och framåt använde jazzmusiker som John Coltrane, Joe Harriott men kanske framför allt Don Cherry tydliga afrikanska och asiatiska element i sin egen musik  Så begreppet världsmusik har ju en historia också.

Lånar de mest folk- eller mest världsmusik ifrån IB? Är det många som bara lyssnar till sin egen musik som de är vana med?

Det finns två grupper bland våra låntagare som skiljer sig åt som jag ser det. De som bara lånar musik från sin egen kultur (de lånar också böcker på sitt eget språk på IB) och de som lånar musik från väldigt många olika håll för att orientera sig. Till den andra gruppen hör både dem som även lånar böcker på sitt språk hos oss, men också många svenskar som kanske inte alls lånar eller förstår något av de språk vi har utan endast kommer för att låna musik från övriga delar av världen för att orientera sig och utforska. Här fungerar ju musiken väldigt bra som kommunikation över kulturgränserna! Någon särskild ålderskategori bland de vuxna låntagarna kan jag nog inte urskilja.

Har du några favoriter bland skivorna som du köper?

Oj, jag har många favoriter från många olika håll! Några av de har jag lagt in på VIBen under kategorin Favoriter alla kategorier. Eftersom jag själv spelar mycket improviserad musik känner jag en speciell dragning till musik där denna kvalité på något sätt står i förgrunden, t.ex. indisk och arabisk konstmusik. Jag tycker också mycket om musik från olika afrikanska musikkulturer, Piazzolla m.m. Listan kan bli lång…

Frågor ställda av Tamás Gergely