Har inte haft tid att läsa i sommar men kan tipsa om Tidlös Visdom av His Divine Grace A.C. Bhaktivedanta Swami Prabhupãda. En fantastisk resa in i buddhismens och bhaktifromhetens budskaps värld. Jag vet inte om den finns på svenska; jag har läst den norska versionen.

 

 

 

 

 

Jag läser för att vidga mig och mina intressen går oftast österut. Jag har i sommar läst Leonid Tsypkin Sommaren i Baden-Baden (Norstedt, övers Kristina Rotkirch), en på ingående studier av grundmaterial byggd fantasi över Dostojevskijs samliv med sin hustru Anna Snitkina, främst under deras första år efter 
äktenskapets ingående - men redogörelsen sträcker sig fram till D:s dödsögonblick och ger en övertygande tolkning av D:s personlighet. Tsypkin var okänd för mig, hans bok en positiv överraskning.

 

Jevgenij Zamjatin Berättelse om det viktigaste (Ruins förlag, övers Nils Håkansson)  45 sidor - en diamant av koncentration, angelägenhet och prosa-poesi.

 

Samma förlag (Ruin) och översättare gav under förra året ut  Andrej Volos: Hurramabad, berättelser från Tadjikistan fram till våra dagar. Den har jag ännu inte hunnit läsa, men väntar mig mycket av. Detta förlag och denna översättare bör uppmärksammas.

Nils Håkansson har också översatt det urval av V Sjalamovs berättelse (Skovelmästaren) som gick som följetong i radio i våras.

 

 

På norska har jag läst Inger Östenstad og Hawdam Salih Jaf Reiser i krigens skygge, et år i Irak (N:W:DAMM & SÖN, 2006) en reportagebok som nyanserar bilden av dagens Irak, särskilt dess kurdiska del. Boken innehåller bl a ordlista med förklaringar, historisk översikt och några kartor.

 

Jag vill fästa uppmärksamheten på tidskriften Ariels specialnummer om  Ajgi (3-4, 2006), en volym, värd att äga som en bok.

 

Av poesi bör märkas Bo Gustavsson I dagen (Symposion 2005) och Qasida om de tre portarna (Edition Edda, 2006) samt Augustin Mannerheim Öppnas om natten (Pequod press , 2005) - en hittills dold och delvis förbisedd klassiker.

 

Jag vill rekommendera en koncentrerad berättelse från Afganistan efter kriget - också översatt till norska av paret Hawdam Salih och Inger Östenstad: Aske og jord, Aschehougs förlag 2001. Författaren Atiq Rahimi är född 1962 i Kabul, har efter flykt till Pakistan fått asyl i Frankrike, där han utbildat sig inom filmbranschen. Man kan tänka sig berättelsen (77sidor) som ett fimmanus. Den är utomordentligt tragiskt gripande och ställer följderna av krig för alla inblandade i skarp belysning. Den borde översättas till svenska!

 

 

 

 

Boken jag läste denna sommar hette Heligt blod, Helig Gral av Michael Baigent.

 

 

 

 

Kort svar: jag har läst Amos Oz stora självbiografi En berättelse om kärlek och mörker. Det är en bok som levandegör såväl  författarens egen barndom, återgiven med sinnligast möjliga skärpa, som staten Israels turbulenta uppbyggnadsfas och, i fonden, ett mörkt skede av Central- och Östeuropas historia.

 

 

 

 

Flera böcker och tidningar som roterar på mina bord.. inga blir färdiglästa, eller en del är stammisar pga att de är nödvändiga för att begripa vad som händer där ute..! .. Bl.a. Les 100 clés du Proche-Orient, A Gresh och D Vidal; Journal de voyage 2, Alexandra David-Neal (jag reste i juli i Kina/Tibet), och Le Monde diplomatique,  fransk utgåva... ingenting på svenska sedan ett tag, den sista var  Saknad av K Alvtegen, senare på våren.

 

 

 

 

 

Eftersom jag sitter med i den facklitterära Augustjuryn har jag läst ungefär femtio böcker i sommar, alltifrån utomordentliga till riktigt dåliga. Närmare än så kan jag inte specificera.

Så att säga privat har jag med förtjusning läst Alison Weirs Eleanor of Aquitaine.

 

 

 

Jag har bara läst strunt i sommar. Stieg Larssons Män som hatar kvinnor, den boken som ALLA läst i sommar. Som jag inte tycker var särskilt trovärdig. Under våren har jag läst alla Håkan Nessers Van Veteren-böcker, som jag tycker är betydligt bättre. Jag avslutade med Fallet G i sommar. Men egentligen tycker jag inte om deckare. Jag har glömt dem med detsamma jag läst dem. Jag läste dem för att jag tycker att Håkan Nessers andra böcker är så bra. Och sedan har jag plågat mig igenom Djävulen bär Prada av Lauren Weisberg, som jag trodde skulle vara kul men bara vara en massa omtugg. Däremot tror jag att den kan bli en bra film. Det var som förberedelse för filmen jag läste den. Det bästa jag läst i sommar är Amos Oz Att känna en kvinna, men inte ens den förstod jag mig riktigt på i ärlighetens namn. Så jag kan inte rekommendera något.

Jo, en fin liten bok, som jag läst tidigare under året, är komikern Billy Crystals memoarer 700 Sundays om en väldigt lycklig barndom med en älskad pappa, som dog alldeles för tidigt, men som alltid stod upp för sin familj och en älskad mamma, som uppmuntrade lille Billy i allt han företog sig. Vill man bli riktigt glad ska man läsa den. 700 Sundays syftar på de sjuhundra lyckliga söndagar Billy Crystal fick med sin pappa som jobbade alla andra dagar för att försörja sin familj.

 

 

 

 

Lasse Bergs Gryning över Kalahari med undertiteln Hur människan blev människa är en en storslagen och faktaspäckad bok om människans ursprung där perspektivet blir att vi alla är invandrare utom den lilla spillra av bushfolk som forfarande lever kvar i Botswana. Lasse Berg presenterar forskningens senaste rön, förklarar klickspråket och beskriver bland annat de fredliga och människoliknande bonobo-aporna som löser konflikter med sex istället för slagsmål. Man kommer naturligtvis inte ihåg allt, men efter 300 sidor känns en resa 7 miljoner år tillbaka i tiden hisnande.

 

I den svala vinden från en luftkonditionering läser jag med förtjusning Japansk trädgård på svenska, författad av Monica Braw och några andra japankännare. Den sakliga och poetiska texten varvas med stillsamma fotografier på trädgårdar som mycket väl skulle kunna ha tagits i Japan, men har här istället hämtats från trädgårdar runt om i Sverige. Naturligtvis dyker några haiku upp bland de krattade grusgångarna och personligen känner jag starkt för den orörda natur man försöker återskapa i dessa trädgårdar, vare sig det gäller guldskimrande lönnar, vattenfall, mossa eller stenblock. Sakta men säkert växer ett avskalat symboliskt landskap fram där det svenska slutar.

 

 

 

 

Jag hann inte alls läsa så mycket som jag tänkt i sommar - det blev mer spelande och socialt umgänge som tog plats. Det jag läste var: omläsning av Mästaren och Margarita (Michail Bulgakov), Pojke Flicka, av Terrence Blacker ( ungdomsbok), delar av Kvinnor som slår följe med vargar av Clarissa Estes Pinkola och den nya Cornelis-biografin av Klas Gustafsson. 

 

 

 

I sommar har jag läst Babik av István Örkény. Ett romanfragment om den ungerska stalinismen, skrivet någon gång mellan Stalins död 1953 och Ungernrevolten 1956. En hejdlös drift med absurda kommunistiska floskler, men under allting också ett otäckt mörkt stråk. Utgiven först efter författarens död 1979 och finns tyvärr ej på svenska. Det gör däremot en annan av Örkénys pärlor: Rosenutställningen i översättning av Maria Ortman. Också det en oerhört komisk skildring av livet under Kádárs gulaschkommunistiska sjuttiotal. Båda är böcker jag gärna läser om och ofta tänker på. Visst är de värda att läsa som tidsdokument, men framför allt för sin lågmält knivskarpa humor som plockar fram det absurda genom sin realism.

 

 

 

Zadie Smith Om skönhet och Ian McEwan Lördag. Sommarens häftigaste läsupplevelser är två flätor, där familjen tvinnas ihop med de stora samtidsfrågorna som terrorhot och integration. Familjerna i Smiths och McEwans böcker är akademiker med förmåga att hamna i oväntade situationer. Berättelserna läggs i lager på lager och all tvärsäkerhet punkteras på nästa sida. Den sympatiske visar sig vara rätt ful och för den reaktionäre finns empati. Spännande är de också.

 

 

 

 

Senaste boken är Gentlemen av Klas Östergren. En modern svensk klassiker som jag njutit av i sommarvärmen.

 

 

 

Jag har läst några böcker under sommaren, men den bok som satte spår var romanen Elva minuter av Paulo Coelho. Den handlar om en ung, vacker kvinna från Brasilien som hamnar i prostitution. Den handlar om ens eget lidande för att förstå och respektera andra. Efter att jag läst boken har mitt beteende mot andra människor förändrats. Det kontrollbehov som jag alltid haft i mitt liv har minskat. Det jag lärt mig av henne är att ha stor respekt för andra människors vilja.

 

 

 

Tre böcker har jag läst. De första heter: Himmelen har inga gränser och A song of love båda av Akram Monfared Arya, den senaste gav hon ut i år. Boken Da Vinci-koden var den tredje men jag tror inte att den kan vara högaktuell nu.

 

 

 

 

För min del har det varit en icke-läsvänlig sommar... en bruten axel plus tre brott på överarmen. Svårt hålla i boken. Ligga på stranden inte tal om. Sitta i skuggan har varit sommarens modell - och bokmodellen blev litterärt - enligt min mening - lättviktiga men underhållande - My Life so far - Jane Fonda - samt en älskling som alltid återkommer - Månpocket väger ingenting för brutna förolyckade benpipor men ack så så braigt braiga - Tomas Tranströmer  - Dikter - med bl.a.  17 dikter - Den halvfärdiga himlen samt Mörkerseende - kasta er på antikvariaten! Kan någon leva utan Tranströmer...?

 

 

 

 

 

Jag har läst en hel del i sommar, men den bok som har gjort absolut mest intryck på mig är Amos Oz bokEn berättelse om kärlek och mörker. En underbar självbiografisk roman om författarens barndom och uppväxt i Israel som då var en ny nation. Han berättar också om modern som tog livet av sig när författaren var tolv år. En tjock härligt skriven bok, som rymmer både tragik och humor och som tar lite tid att läsa men ger mycket behållning.

Jag har även läst Mustafa Cans bok Tätt intill dagarna. En intensiv och personlig bok om hans liv som invandrare och mammans liv som kvinna i ett nytt land.

Andra böcker att rekommendera: Stieg Larsson Män som hatar kvinnor, Tina Frennstedt Diplomatdottern. Båda mycket välskrivna och intressanta slukarböcker.