Ser ni den där Eiffeltorn-liknande kvinnofiguren på bilden? Nedre delen som en teckning av Shirin Nezhat... Det är både en kalligrafi av Jalair D. Batbayar och en handskriven dikt (av V. Guliransa) med det äldre mongoliska alfabetet uppifrån och ned, tecknet ovanför kvinnans huvud - om man kan tro Gunnar Svensson - betyder: "hon".

 

 

 

 

Gunnar Svensson är - om man kan tro Birgitta Wallin, redaktör för Karavan - eller har seglat på de sju haven, arbetat som modetecknare i Paris, kört taxi, varit fårbonde, arbetat i skogen. Men nyss har han avslutat en resa i Mongoliet, där han har träffat poeter och litteraturskribenter i Ulan Bator. Har hört talas om en viss Simon Wickham-Smits som har översatt en samling dikter, från mongoliska till engelska och nu vill Gunnar Svensson översätta till svenska A verywhite elephant tillsammans med poeten Joar Tiberg.

 

I detta nummer av Karavan hittar vi tre korta dikter - "kalligrafi-dikten" medräknad. Tre dikter, två olika världar: Guliransas dikt är "söt" på Hafiz sätt ("Ditt ansikte är som tre våras persikoblom") Emüjins och Bavuudorjs är så moderna att även "ensamhetens stund" kommer in. Fast "Stäppen", "jurtan" och är med och den vita hästen springer i dikten.

 

I vårt bibliotek har det mongoliska bokbeståndet vuxit under den senaste tiden för att ganska många mongoler uppenbarat sig i Annexet. Ökar antalet mongoler, ökar även vårt intresse, vi vill veta hur de tänker - jag vet att Birgitta Wallin har inkluderat det mongoliska materialet just med tanke på vårt ökande intresse. Hur många mongoliska poeter har valt att bosätta sig i Sverige, ingen aning. I ett radioprogram hörde jag imorse att det finns 50-60 arabiska poeter i landet. Om vi jämför den arabiska världens poettäthet med Mongoliets, dessutom gruppernas storlek i Sverige, måste man räkna med minst två mongoliska poeter. Som själva skriver, som översätter så småningom, så blir det kanske ett helt mongoliskt temanummer i Karavan inom kort.