Uppslutningen var stor, läser jag i ett webbreportage, när Anna Tibblin talade om situationen i Zimbabwe. Uppslutningen var så stor att vi var tvungna att flytta från Internationella bibliotekets möteslokal på plan 3 som rymmer 30-40 sittplatser till Aulan tvärs över gården där alla de 90 intresserade fick sitta bekvämt och fick mer luft också...

Det handlar om Anna Tibblins exposé om biståndsorganisationen Kooperation Utan Gränser, där hon är regionchef och om den politiska och ekonomiska situationen i Zimbabwe, ett land i kaos, där nästan alla väntar på att landets president på något sätt och inom kort försvinner.

Försvinner i stället och dör politiska aktivister i Mugabes Zimbabwe. Ingen för statistik, men man pratar om ca femtio personer. För få, för att världopinionen ska reagera, för odramatiskt för att tevestationerna ska kunna leverera bilder. Och finns inga bilder, finns ingen nyhet att bli rörd över. Basta. Om det hade varit 500, då, eventuellt...

Om vi fortsätter med siffrorna... jag har räknat 90 personer i salen, en tredjedel av dem representanter för olika biståndsorganisationer, återstår 60 "civila intresserade" alltså. Om vi jämför dem med Internationella bibliotekets låntagarantal, blir det kanske lika många som lyssnade till intervjun med Anna Tibblin, intervju som sändes i radions P1 samma dag. En procent av befolkningen? En halv?

För få, tycker jag, varför så få? Var det inte intressant det Anna pratade om? Att människor som vill få en ändring till det bättre, försvinner utan spår på nätterna? Att vissa av dem hamnar i fängelse, den minsta "rebellen" är två år gammal... Att läkare, sjuksjöterskor inte går till jobbet för att de inte längre får någon lön att kolerapatienter dör på sjukhusets gård i väntan på personal och på medicin... Om allt detta hände "här"..?, jag vet svaret. Men om det händer "där" är det plötsligt "deras" problem... Lever vi inte i en globaliserad värld?! Jag tycker att Studieförbundet Vuxenskolan som har arrangerat det här mötet, skulle ha hyrt en större lokal, Globen t.ex. Och alla tevekanalerna som fyller våra hus och huvud med humor och underhållning och skratt och skräck skulle ha sänt direkt. Till Globen, ska du nästa gång, Anna! Där är din plats. Globen är stort och runt, demokratiskt och... globaliserat! Så ska du göra det du har lovat dina medarbetare: att kungöra för hela svenska folket att "de där nere" inte vill diktaturen, som styr deras liv. De vill leva. De vill något annat!