av blomma är vi komna och blomma
skall vi åter varda insomnade i blomsterkransen
på en ensam sten ---
Vad skulle våra muskler säga
som vi drog ut och kastade
på stolarnas ryggstöd!
Kom, Min herre, och sänd oss
din nya hänförelse
välsigna på pannan vi båda
utbyter blickar
i underdånighet
Den allra först skapade morgonen
Vi vet inte om luften ännu finns till
bröstens nakenhet kliver upp på land ur havet
och visar sin osannolika gest
jag anar att världens
slut
är
namnlöst
(
Ur: tillred mig något obeständigt, Ariel Skrifter 18, översättning av Juris Kronbergs)
För personal
Av blomma... av Edvīns Raups
