Är du en främling?

41 berättelser om identitet och mångfald. En liten bok med stora problem, utgiven av Teskedsorden och förlaget Norstedts med förord av Lovisa Fhager Havdelin, projektledare.








Vem är främling i Sverige? Vem räknas som främling? Vem räknar sig själv som främling? Berättelserna, som Teskedsorden har beställt och samlat ihop under titeln Inte en främling : 41 berättelser om identitet och mångfald, är skrivna av invandrare, adopterade, av personer som tillhör den samiska, romska, judiska minoriteten, av homosexuella, transsexuella, personer med olika funktionsnedsättningar, människor som vill tillhöra de andra, inte vara svarta eller inte tillhöra en annan religion som majoriteten. De vill inte vara annorlunda, inte bli mobbade, tvärtom, de vill bli accepterade för att de är som de är inne i själen, inte för hur de ser ut eller vilket hår de har.

Pia-Lena Krischél som är blind, formulerar sig så här: "I min värld är de flesta människor jag stöter på ganska snygga. I min värld är folk jag möter människan bakom pannben och bröstkorg. De är hjärna, hjärta, personlighet. Ibland tänker jag att världen skulle kunna vara en bättre plats om alla homo sapiens var blinda. Då hade hudfärg, klädval, hår, längd och vikt inte varit så jobbigt viktigt som det är idag."

Men alla homo sapiens är tyvärr inte blinda. Resultatet är att alla som är annorlunda måste kämpa för att hitta sin plats, hävda sig. Mycket beror på omgivningen, på föräldrarna. skolan, lärarna. Vissa har tur, vissa påminns hela tiden om sin främlingskap.  Astrid Trotzig skriver: "Så länge jag kan minnas har jag också utsatts för rasism, sexism och fördomar på grund av mitt utseende. Det knäcker mig ibland. Rätt ofta." Samtidigt som hon vet att hon är inte den som drabbats hårdast.

Det finns även en annan sorts utsatthet, som när alla medlemmar av en minoritet drabbas. Sofia Jannok, samisk sångerska skriver till exempel: "Mångfald. Ordet som blivit så creddigt på sistone. Samtidigt som latinamerikanska mönster blandas med förortssvenska tunnelbanefönster på populärkulturens innelista, så står min romska frände på en lista hos polisen och min kusin i norr kedjar fast sig vid renbeteslandet där malmen är mer värd än mångfald. Kallak, Rönnbäck, Leavas och Saarivuoma samebyar."

När jag har läst boken, tänker jag på till vem jag skulle ge bort den, vem jag skulle tipsa om att köpa, låna, läsa den. Till en politiker, till en som drabbats eller till en som mobbar,  för att den ska förstå den del av populationen som är annorlunda på något vis. För att den är svart, överviktig, överkänslig, bär benprotes...

Tamás Gergely
Print