Barnboksveckans gäster 2019: Tania Goryushina

Tania Goryushina är illustratör och konstnär, född i Kiev som bor och är verksam i Stockholm. Hon har en klassisk utbildning i teckning, målning och keramik från Kievs universitet, med fortsatta studier i konceptuell konst vid Konsthögskolan i Umeå. Tania driver sitt eget mikroförlag som hon startade för att ge en fristad åt den kreativa processen, och håller även uppskattade lustrations-workshops för barn, både i sin egen ateljé, på biblioteket och i skolor.

IB - Hur kom det sig att du började arbeta med barnlitteratur?
Tania - När jag var 20 och klar med min första konstutbildning i keramik fanns det inga utsikter för mig att hitta jobb. Jag bestämde mig att fortsätta studera publicering och bokskapande. Min första barnbok fick uppmärksamhet och bidrag från Kulturfonden för publicering vilket gjorde att jag fick mer självförtroende till att fortsätta jobba med barnböcker.

IB - Tycker du att barnböcker ska läsas av vuxna också?
Tania - Jag själv tycker om att läsa barnböcker. Man kan hitta en djup mening i de enkla ord som används för barn. Framför allt barnböcker är ofta lekfulla. Det finns sagor som irriterar mig lite också, jag gillar inte uppdelningen mellan svart och vitt och bra och dåligt. Hur barnböckerna är illustrerade spelar alltid stor roll för mig.

IB - Vad gillar du mest – att vara barn eller att vara vuxen?
Tania - Det är en komplicerad fråga. Barn har inget ansvar, barn är fria. Jag måste vara barn lite grann när jag skapar illustrationer till barnprojekt. För mycket kritiskt tänkande kring mitt eget arbete förflyttar mig bort från känslor och kreativ intuition. Då blir det svårt att bli klar med ett projekt. Samtidigt måste jag tänka på vilka motiv jag använder i mina illustrationer. Jag har ju ingen chef som kan bestämma åt mig, men jag måste tänka på mina små läsare som kommer att betygsätta mitt arbete i efterhand. När jag tänker på min egen barndom kan jag inte säga att jag hade det bra. Det var ju den värsta av tider med Sovjetunionens kollaps, Tjernobylolyckan och fattigdom. Samhället och skolan hade också en felaktig barnsyn. Min far lämnade oss när jag föddes och min mamma fick uppfostra mig ensam, utan stöd från samhället. Hon förlorade sitt jobb på National Academy of Science efter en politisk konflikt och började jobba i en kiosk och som städerska på ett café. Och vi bodde i en kommunal lägenhet på 10 kvm med galna grannar. Så jag kan inte säga att jag saknar min barn- och ungdomstid.

IB - Var kommer ditt engagemang för konst och litteratur ifrån tror du?
Tania - Måleri var det bästa jag visste när jag var barn. Framför allt var jag upptagen och lugn när jag målade, något som kanske hjälpte min mamma. Det var naturligt för mig att börja studera konst redan när jag var 8 år. Det känns som att jag aldrig har varit separerad från konsten, bara bytt mellan olika konstnärliga inriktningar. Jag blev mer engagerad i barnlitteratur i Sverige år 2015. Anledningen var att jag hade publicerat flera barnböcker i Ukraina men kunde inte hitta ett förlag i Sverige som ville publicera dem på svenska. Det är en sådan liten marknad där alla känner alla och bara jobbar med dem som de känner. När jag fick ett offentligt uppdrag i Jönköpings kommun och betalt för mitt arbete, investerade jag direkt i självpublicering. Jag började med boken “Den första resan” och fortsatte med “Varför ingen klappar igelkotten” av Andrej Kurkov.

IB - Vilken är din favorit barnbok? Varför?
Tania - När jag var barn var min favoritbok “Sagor från de skandinaviska författarna” och en sovjetisk animation om Nalle Puh. Jag älskade Mumintrollen men var lite irriterad på Karlsson på takets beteende!

IB - Vilken konstnär beundrar du mest?
Tania - Det är en lång lista - det finns konst som jag tänker på och konst som jag vill ha nära.
Om det gäller måleri, då är jag inspirerad av gammal asiatisk konst, William Turner, Maximilian Voloshin, Van Gogh, Rothko, Martin Damman och jag älskar impressionister, speciellt Pierre Bonnard och Claude Monet. Listan kan göras lång. Nathalie Djurberg och Hans Berg är mina svenska nutida favoritkonstnärer. Jag beundrar antika fresker, speciellt de grekiska. Det kommer kanske från mitt intresse av hur konsten utvecklats genom tiden och vilken annorlunda mening konst och poesi hade i det antika Grekland, innan ekonomin tog makt över allt som en separat kunskap.

IB - Har du en favorit bland dina egna böcker?
Tania - Ja, det är en ny barnbok som förhoppningsvis ska publiceras 2020. En annan bok som jag gillar är “Varför ingen klappar igelkotten” eftersom det blev som en upptäcksresa genom tiden. Jag började utveckla en mening av Andrejs Kurkov berättelse och nu har boken blivit en startpunkt för diskussioner även med vuxna.

IB - Vad arbetar du med just nu?
Tania - Jag målar illustrationer (har hållit på i tre år nu) till en ny barnbok med dikter som jag skrivit själv. Det blir min debut för ett helt eget projekt!